nu när marken färgats vit.
Från den trygga gamla kyrkan
klingar sången ända hit.
Jag har stannat vit vägen
för att vila mig ett tag
och blev fångat i det gränsland
som förenar natt och dag.
Och ett skin ifrån ljuset
bakom fönstrets välvda ram
har förenat dom själar
som finn med oss här i tiden.
Och jag vet att dom som har gått för oss
har förstått att vi är
liksom fladdrande lågor
så länge vi är här.